Tradatanke

Havet ger mig dess svalkande tid
 en dag av tystnad och vila
 skogen ger mig tiden som var
 dess uråldriga börda i mångfald av år 

Våran korta tidsrymd
 en veknad i barkens spricka
 videpilen skriker ut sin agg
 dagen läggs i skuggor 

Genom järneken jag vandrar
 sliter mitt skinn itu
 mina skrik förvandlar natten
 till infernon av tidsvindar 

Tid o fader Tid, vi färdas
 mot dig i dessa dagar
 allt visar du mig
 i ett oktarin av död 

Tid o fader Tid, din död
 skall jag ändlöst hylla
 allt förblir orört
 natten stannar stilla 

Du förpestade tid
 som en törn i min fot
 Frustande slukar du allt
 vi möter dödens dagar
 du förpestade tid...