Far åt helvete

Far åt helvete
 Jag vill aldrig se er igen
 Era tomma blickar och gapander kaftar
 Far mig att må illa
 Era intellektuella yttranden
 Är prov på andlig mongolism 

Era stinkande kroppar
 Är viljelosa slavar under era lustar
 Era hjärtan är tomma skal
 Självbedrageriets fästningar
 Självgodhetens högborgar
 Och av inget värde 

Pladdrande tungor och smackande käftar
 Ni är inte värda luften ni andas
 Marken ni går på blir otjänlig
 Kvinnor och barn, unga män och åldringar
 Fall på knän och mottag er dom
 Far åt helvete! 

Hör ni sanningen?
 Den låter som en dom
 Tro aldrig
 Att ni är något värda
 Låt hoppets vingar
 Förgås i flammor 

Ovan alrunan, under galgen
 Ägnar jag er en sista tanke
 Förvissad om att den yttersta dagen nalkas
 Mottar jag den dystre gästen
 Vem av er skall han drabba först 

De som är födde till at drunkna
 Behöver icke frukta snaran
 Och drunkna skall ni
 I ett bråddjupt hav av eld och etter 

Dies irae, dies illa,
 Solvet saeclum in favilla