Någon

Genom nattens djupa mörker

Ser jag ljusen utanför

Är det dunket emot rälsen

Eller mitt hjärta som jag hör?

Jag är långt från mig själv

Och jag har inget givet mål

Jag reser inte till nånting

Jag reser ifrån



Hon var vacker som en morgon

Hon var lycklig när jag kom

Men med tiden växer tvivlen

Som man inte låtsas om

Tills man når till en gräns

Då ömhetens ord blir ett hån

Då man inte reser till nånting

Då man reser ifrån



Varför måste tågen gå?

Jag undrar varför?

En ny natt, en annan plats

Men det är alltid samma resa jag gör



Ibland står tiden nästan stilla

Men lika plötsligt rinner den bort

Mellan förväntan och förtvivlan

Är steget alltför kort

Så man faller utan nåd

Men man värjer sig i någon mån

Genom att inte resa till nånting

Genom att resa ifrån



Så man faller utan nåd

Men man värjer sig i någon mån

Genom att inte resa till nånting

Genom att resa ifrån



Varför måste tågen gå?

Jag undrar varför?

En ny natt, en annan plats

Men det är alltid samma resa jag gör



Men man får inte sörja länge

Över det omistliga man mist

Vi ska ändå alltid förlora

Våra största segrar till sist

För vad vi har är ett liv

Där allt som vi får är ett lån

Och där vi inte reser till nånting

Där vi reser ifrån

Vi reser inte till nånting

Vi reser ifrån